EU får betala USA:s dubbla folkrätt

En folkrätt gäller tydligen i Libyen och en helt annan i Bahrein.
I Bahrein går det bra att slakta demonstranter och låta 1 000 saudiska
elitsoldater slå ner shiamajoritetens uppror mot sunnithärskarna.

I Libyen är det förbjudet att slå ner uppror och regimens
försök att göra det bestraffas nu med bombkrig, som logiskt kommer
att följas av markinvasion och kanske nyuppdelning av det sagolikt
oljerika landet.



Flera saker är slående när man läser FN-resolutionen om Libyen.

Resolutionen paketeras med en lång pladdrig inledning av FN:s
informationsavdelning där man ger högst tvivelaktiga citat av vad olika
medlemmar av säkerhetsrådet har sagt. Särskilt Tysklands tal har
vanställts. Direkta felaktigheter som att Afrikanska unionen skulle
stödja ett militärt ingripande står okommenterade.

På det hela tycks det ha varit en ömklig parad av lydländer.

Knarkrepubliken Colombia, Bosnien och Herzegovina - produkter av ett
annat Nato-bombkrig, brittiska oljestaten Nigeria, Natolandet Portugal....

Libanon och Sydafrika som tidigare markerat motstånd mot militärt
ingripande har nu bearbetats av krigshetsarna och tvingats rätta in sig
i ledet.

Mot dem står en världsmajoritet: Kina, Indien, Brasilien, Ryssland och
Tyskland.

Att Kina och Ryssland inte la in veto tror jag förklaras av samma
mekanismer som gjorde att ingen röstade nej, utan bara la ned rösterna.
Alla vet att en NEJ-röst kommer med ett högre pris än en nedlagd röst.
Ryssland står under konstant utpressning av USA och väntar nu sedan ett
tiotal år på att få komma med i WTO och slippa det förnedrande
Jackson-Vanick-tillägget som stämplar Ryssland som en antisemitsik stat.
Världen styrs av banditer och det är inte lätt för något enskilt land
att plötsligt sluta betala beskyddarpengar.

Kina är som störste fordringsägare på amerikanska tillgångar beroende av
goda relationer.

Vad säger då resolutionen? Att icke angivna medlemsstater har rätt att tillgripa
"alla nödvändiga medel för att genomdriva efterlevnad av flygförbudet".

Detta torde i praktiken vara en carte blanche att med attack- och
bombflyg slå ut inte bara luftvärn och flyg. Amerikanska militärer talar
redan om att Libyens artilleri och pansar måste slås ut.

Att resolutionen inte nämner något om vilka medlemsstater som ska leda
operationerna eller hur de ska vara organiserade innebär att
säkerhetsrådet lämnar dörren på vid gavel för de mest aggressiva nya och
gamla kolonialmakterna att hugga för sig.

Det militära krossandet av en självständig stat av världens
oljehungrigaste imperialistländer serveras under etiketten "skydd av
civila".

Ändå är det ganska uppenbart att civila nu kommer att drabbas i större
skala.

Flygförbudet är generellt. Humanitära sändningar ska få ske först efter
ansökan hos "Kommittén" vars sammansättning inte redovisas. Det enda som
är känt är att den leds av Nato-landet Portugal.

Samtliga utländska tillgångar tillhörande libyska staten "direkt eller
indirekt" har frusits. I praktiken är det stöld av många miljarder
dollar, som nu kan ge avkastning åt främst Wall Street.

Oavsett de rena krigsoffren kommer dessa åtgärder otivelaktigt att
försämra situationen för civilbefolkningen.

Men den stora bluffen med Libyen-resolutionen ligger i resolutionens
ingress där det sägs att situationen i Libyen "fortsätter att utgöra ett
hot mot internationell fred och säkerhet".

Ja, FN:s handläggning utgör bevisligen ett sådant hot. Möjligen kan man
också säga att upporet i östra Libyen som sådant skapat oro i regionen.
Många tusen gästarbetare har känt sig nödsakade att läman landet hals
över huvud, inte för att de ogillar eller hotas av regimen, utan för
att de inte vill hamna i krig,

Bevisligen är det också så att upprorsmännen gjort sig skyldiga till
grymheter som godtyckliga avrättningar av svarta afrikaner som anklagas
för att vara "legosoldater".

Men vad var det - innan omvärlden bestämde sig för att starta bombkrig -
som utgjorde hot mot internationell fred?

Konflikten i Libyen måste betraktas som ett "uppror" (rebellion) och i
sådana fall gäller för omvärlden förbud att intervenera och stödja
upproret

Heather A. Wilson, en auktoritet på folkrätt och befrielserörelser
skriver:

... där ett uppror äger rum har rebellerna inga rättigheter eller
skyldigheter i internationell rätt. En tredje stat kan anse att det
pågår ett uppror, men i den traditionella folkrätten är ett uppror inom
gränserna för en suverän stat en exklusiv angelägenhet för den staten.
Rebeller kan straffas enligt landets lag och det finns ingen
skyldighet att behandla dem som krigsfångar ... Eftersom rebellerna inte har
några lagliga rättigheter och inte legitimt får bistås av utomstående
makter, gynnar helt klart traditionell folkrätt den etablerade
regeringen i fråga om ett uppror, oavsett orsaken till att rebellerna
slåss.

(... where a rebellion takes place the rebels have no rights or duties
in international law. A third State might recognize that a rebellion exists,
but under traditional international law a rebellion within the borders of
a sovereign State is the exclusive concern
of that State. Rebels may be punished under municipal law and there is no
obligation to treat them as prisoners of war … Because rebels have no legal
rights, and may not legitimately be assisted by outside powers, traditional
international law clearly favours the established government in the case of
rebellion, regardless of the cause for which the rebels are fighting.)
(International Law and the Use of Force by National Liberation Movements,
1990)

Skulle kanske denna gamla folkrätt inte längre gälla?

Jag skulle inte tro att USA eller Saudiarabien skulle tycka om att Iran
la sig i Bahrein där det för närvarande pågår ett blodigt undertryckande
av ett folkligt shiauppror mot den styrande sunniminoriteten. FN:s
fördömande av Gadaffis "legosoldater" ter sig löjeväckande mot bakgrund
av de 1 000 saudiska elitsoldater som nu slår ner upproret i Bahrein.

USA skulle inte gilla att Venezuela stödde Farc-gerillan i Colombia.

I Indien stöder USA under hänvisning till kriget mot terrorn
unionsregeringens brutala jakt på maoistiska rebeller.

I Jemen bedöms per defintion stöd till rebellerna utifrån som
terroristhandlingar och USA skickar då och då in kryssningsmissiler mot
påstådda rebellmål.

I Pakistan gör desperata talibaner uppror i Swat och på andra höll och
dödas i tusental av regeringen och av USA:s drönare.

Kan det alltså vara så att den gamla folkrätten gäller USA:s revir och
en helt ny folkrätt som inte bara möjliggör utan förpliktar till väpnad
intervention av USA och dess allierade gäller länder utom USA:s kontroll,
(i synnerhet länder med stora energitillgångar).

Libyen är Afrikas största oljeekonomi med 46,5 miljarder fat i bevisade
reserver (10 gånger Egyptens). Det är 3,5 procent av världens olja.
Produktionen i Libyen är extremt billig, c:a 1 dollar per fat.

Eftersom 85 procent av Libyens olja hittills gått till EU, borde EU haft
störst anledning till försiktighet. Obama har skickligt legat lågt och
spelat fram EU som nu troligen får bära kostnaden för flygförbudet (1
miljard dollar i startkostand, 200-400 miljoner dollar i veckan) och
dessutom mister oljan.

Mycket tyder på att "upproret" i Libyen från början varit styrt. Till
att börja med har "folkrevolutionen" i Egypten inte fört folket till
makten utan USA:s man, diplomaten Amr Moussa, som är näste trolige
president. Enligt den grävande USA-journalisten Seymour Hersh (intervju
på al Jazeera) har Moussa hela tiden varit USA:s "plan B" i Egypten.
Med USA:s goda minne har de egyptiska generalerna pumpat in vapen i
Libyen och sedan använd Arabförbundet, som Moussa händelsevis leder,
till att fördöma Gadaffis försvar som "angrepp på civila".

Nu börjar kriget för att "skydda de civila" som levde i fred innan hela
den utländska operationen började.

Och vad blir nästa steg? Med all sannolik markkrig, ockupation, kanske
styckning av Libyen.

Hur länge ska världen tåla att oljetjuvarna/krigsanstiftarna går
ostraffade? Ska nu även Afrika förvandlas till det blödande sår som
Mellanöstern blivit från Gaza till Afghanistan?

När sätter vi ner foten?

Fredsrörelsens främsta krav idag - krav som i själva verket definierar den -
måste vara att 1) vägra all svensk militär medverkan till kriget mot
Libyen 2) ta hem de svenska trupperna från Afghanistan.

Stefan Lindgren